Flimrande är en osynlig fiende (för oss)

Flimmer: vad det är och varför det är relevant

Artificiellt ljus är en integrerad del av det moderna livet. Samtidigt riktas allt större vetenskaplig uppmärksamhet mot en mindre synlig, men belastande aspekt av artificiellt ljus: flimmer. Flimmer förekommer framför allt hos elektriska ljuskällor som LED-lampor och kan, även när det inte uppfattas medvetet, påverka människans visuella och neurologiska system.

Vad är flimmer?

Flimmer syftar på snabba, periodiska variationer i ljusintensiteten över tid. Dessa variationer uttrycks vanligtvis i frekvens (hertz, Hz) och modulationsdjup (i vilken grad ljuset varierar mellan minsta och högsta intensitet). Kort sagt: Ljuset tänds och släcks väldigt ofta inom loppet av en sekund.

Även om vissa former av flimmer är synliga (till exempel hos defekta lampor), sker en stor del vid frekvenser över det mänskliga ögats medvetna perceptionströskel. Detta kallas osynligt flimmer. Vetenskaplig forskning visar att osynligt flimmer ändå bearbetas av det visuella systemet (Wilkins et al., 1989; IEEE, 2015).

Varför uppstår flimmer?

Flimmer uppstår huvudsakligen på grund av hur elektrisk ström omvandlas till ljus. I många moderna ljuskällor, särskilt LED-belysning, behövs en elektronisk driver för att omvandla växelström (AC) till likström (DC).

Hos drivers av lägre kvalitet:

• stabiliseras strömmen inte helt;

• följer ljusflödet växelströmsfrekvensen (vanligtvis 50 eller 60 Hz);

• uppstår snabba variationer i ljusintensiteten.

Detta resulterar i flimmer, ofta med frekvenser på 100–120 Hz eller högre (IEEE, 2015). Ju större modulationsdjupet är, desto större kan belastningen på det visuella systemet bli.

Varför kan flimmer vara belastande?

Människans visuella system är inte passivt. Även när flimmer inte uppfattas medvetet reagerar näthinnan och synbarken på tidsmässiga förändringar i ljus (Roberts & Wilkins, 2013).

Vetenskapliga studier visar att flimmer kan leda till ökad neural aktivitet och visuell stress, eftersom hjärnan hela tiden måste kompensera för instabiliteten i ljusinflödet (Wilkins et al., 2010). Effekten kan förstärkas vid långvarig exponering, till exempel vid arbete eller avkoppling i artificiellt ljus under kvällstid.

Vetenskapligt rapporterade besvär

Forskning har kopplat flimmer till ett antal besvär, utan att för den skull tala om sjukdom eller permanenta skador. De mest konsekvent rapporterade effekterna är:

• Huvudvärk och migränliknande besvär
  Flera studier visar ett samband mellan ljusflimmer och uppkomsten av eller förvärrandet av huvudvärk, särskilt hos personer som är känsliga för visuella stimuli (Wilkins et al., 1989; Noseda & Burstein, 2011).

• Ögontrötthet (astenopi)
  Flimmer kan bidra till visuell trötthet genom ökad ansträngning av det ackommodativa och okulomotoriska systemet (Sheedy et al., 2003).

• Koncentrationssvårigheter och mental trötthet
  Studier antyder att instabilt ljus kan öka den kognitiva belastningen, vilket kan leda till snabbare mental trötthet och försämrad prestationsförmåga (Veitch & McColl, 1995).

• Ökad känslighet hos neurologiskt känsliga grupper
  Personer med migrän eller fotosensitivitet reagerar bevisligen starkare på tidsmässig ljusmodulering, även vid frekvenser över den medvetna perceptionen (Wilkins et al., 2010).

Det är viktigt att dessa effekter är kontextberoende och varierar beroende på individ, intensitet, frekvens och exponeringens varaktighet.

Flimmer på kvällen

På kvällen kan flimmer vara extra relevant. Det visuella systemet befinner sig då i en fas där kroppen förbereder sig för vila. Artificiellt ljus som innehåller både blått ljus och flimmer kan därför upplevas som extra belastande, oberoende av färg eller intensitet (Chang et al., 2015).

Även när blått ljus filtreras visuellt (till exempel med glasögon) finns flimret kvar om själva ljuskällan är instabil. Detta förklarar varför vissa personer fortfarande upplever besvär i (olämpligt) artificiellt ljus, trots visuellt skydd.

Rött ljus och flimmer

Rött ljus används ofta i kvällsmiljöer eftersom det inte innehåller blått ljus och har mindre påverkan på det cirkadiska systemet. Även röda ljuskällor kan dock flimra, beroende på vilken elektronik som används.

I Alinas rödlampor används stabila, likströmsstyrda drivers som håller ljusflödet konstant. Därmed är ljusintensiteten kontinuerlig och fri från relevanta tidsmässiga variationer.

Alinas rödlampor är utformade med en högkvalitativ driver som stabiliserar strömmen och därmed förhindrar flimmer inom det relevanta frekvensområdet. Detta bidrar till en lugnare ljusmiljö på kvällen, utan den visuella belastning som kan uppstå hos instabila artificiella ljuskällor.

Slutsats

Flimmer är en ofta underskattad aspekt av artificiellt ljus som beror på ljuskällornas elektriska och elektroniska egenskaper. Vetenskaplig forskning visar att även osynligt flimmer kan påverka det visuella och neurologiska systemet, med möjliga besvär som huvudvärk, ögontrötthet och mental belastning.

Att minska flimmer, särskilt på kvällen, kan bidra till en lugnare visuell miljö. Utöver färg och intensitet är därför ljusets stabilitet en viktig, men ofta förbisedd, del av ansvarsfull användning av ljus.